KRÖNIKA. Stad i nytt ljus. Det kan man se på Utställningshallen där Köpings fotoklubb visar Köping som medlemmarna i klubben ser sin stad.
Turistbyrån kunde inte få en bättre utställning under sommaren än just den här. Det är en riktigt bra turistmagnet.
Jag älskar bilder. Det är fantastiskt roligt att titta på fotografier. Gamla som nya.
Och det är roligt att gå på Utställningshallen och titta på bilderna som medlemmarna har tagit. Inga bilder är signerade utan det är klubben som står för alla bilder.
Ljuset är viktigt i bilder och här blandas alla tänkbara ljus. Kvällar och nätter är tacksamma för att skapa sinnesstämningar. Och det är skönt att se att det inte finns några lättköpta motljusbilder med solnedgångar på utställningen. I stället har fotograferna använt ljuset när solen går upp och ned på ett mer intelligent sätt som ger fotografierna ett mervärde och som visar detaljer från Köping.
Här finns också spännande detaljbilder från Köping som inte alla vardagsflanörer upptäcker. Till exempel hur huskupolen sticker fram mellan Scheelestatyns ben, eller viaduktens vackra linjer vid Bergslagsvägen.
Bilderna på nio portar i centrala Köping, monterade tillsammans är en av utställningens mest iögonfallande bilder och väcker mycket uppmärksamhet.
Köpings egen arkitekt, Theodor Dahl, har massor med sådana fantastiska detaljer på sina byggnader och jag undrar varför det inte finns fler bilder på detaljerna.
Sedan finns det bilder där man missat den mest spännande. Till exempel en stor grushög istället för spännande industribyggnader.
Till utställningen hör också ett bildspel som rullar på en skärm. Nästan 200 bilder tickar förbi alldeles för snabbt. Fast det tråkigaste är att skärmen står så högt placerad. Varför då? Ställ ner skärmen så att alla kan ha glädje av bilderna.
Det finns nämligen många fina bilder i bildspelet. Det finns också en del bilder som jag önskar inte fanns med av olika anledningar. Ibland känns det som fotografen bara lyft kameran och ”knäppt ett kort” istället för att ta en bild. Skillnaden är att det finns en tanke bakom bilden. Att fotografen komponerat bilden på något sätt.
Jag avskyr när ryggar tar över bilden, när fotografen inte bemödat sig. En folkmassa bakifrån gläder ingen. Sedan kan jag undra om vissa personer som är fotograferade verkligen vill vara med. Jag vet att det är fritt att plåta i offentliga miljöer men jag skulle nog vara försiktigare.
Fotoklubben har också ställt ut en liten kamerakavalkad med ett tiotal kameror från olika tidsperioder. Trevligt, men vissa kameror sitter alldeles för högt.
Men frånsett dessa invändningar tycker jag att det är en fotoutställning som jag hoppas får många besökare. Det är den värd.
Köpings fotoklubb ställer ut Köpingsbilder. Vi visar ett urval av bilderna och och en krönika om utställningen. Musiken är Mama Cass som var signatur till En annan del av Köping.