Den stora vita fläcken på knäet försvann.
Anette Bäckström tänkte inte mer på det.
Fläcken var ju inte röd, som den kan bli vid fästingbett.
Men efter två månader började hjärtrusningarna, som följdes av sjukhusnätter i Köping.
Provsvaren var som de skulle, men flera symptom dök upp: magproblem, myrkrypningar i benen, yrsel, andningsbesvär, ihållande lock för örat och ångest.
Värken vandrade på olika ställen i kroppen. Sambon fick ta hand om minsta dottern, själv orkade hon inte.
– När det var som värst satt jag och skrev avskedsbrev till barnen. I så dåligt skick var kroppen.
Hon minns hur det var innan det blev ”två år av ett rent helvete”.
Då var hon frisk och arbetade som studie- och yrkesvägledare. Nu har Anette Bäckström gått sjukskriven i två år.
Läkaren på vårdcentralen sade att det var stress – skrev ut antidepressivt, värktabletter, antiinflammatoriskt och kortison – inget hjälpte.
Anette började fundera på om det kunde vara något annat. Hon tyckte att det satt i kroppen, inte i huvudet.
På Borreliaföreningens hemsida läste hon symptomlistan och kände igen sig. Sedan följde turer med den svenska sjukvården.
Ett Elisia test tas för att se om det var borrelia. Provsvaret visade negativt.
Anette hävdade inför läkaren att provsvaren inte alltid är tillförlitliga. Hon remitterades till psyket.
– Det är jättejobbigt att inte bli trodd. Att hela tiden få höra att det är psykiskt.
Anette ger sig inte i det här läget. Via Borreliaföreningen får hon hjälp att skicka blodprov till Infectolab i Augsburg, Tyskland, där testerna CD57 och LTT används, för att ta reda på om hon drabbats av sjukdomen.
Alternativa metoder som kritiseras i Sverige, men som nu utreds av Smittskyddsinstitutet.
– Testerna visade klart och tydligt att det var borrelia, twar och elisiainfektion. Det var en sådan befrielse att få diagnosen, säger Anette.
På Västerås infektionsklinik tar det dock stopp. Där tror de inte på de tyska proverna. Anette påbörjar därför den tyska alternativa behandlingen på 60 000 kronor.
Nu har hon ätit antibiotika i ett år.
– Jag är så väldigt mycket bättre. Vissa symptom finns kvar, men jag tar hellre risken med resistenta bakterier, för jag har ingenting att välja på. De här bakterierna dör inte efter bara två veckors behandling, säger Anette Bäckström.
Nu hoppas hon på mer pengar till forskningen om borreliasjukdomar i Sverige.
Och en sjukvård som visar större förståelse mot patienter som kan ha drabbats.
Två års lidande och en remiss till psyk fick Anette Bäckström att själv leta efter svar i Tyskland. Borrelia blev diagnosen där, men inte hemma i Sverige.