Mellan mars 2012 och januari 2013 gick Madeleine en CNC-utbildning hos Lernia.
Den utbildningen tog henne ett steg närmare drömmen. I maj månad kom hon till Volvo Powertrain genom bemanningsföretaget Manpower som så kallad ”aftonstjärna”, det vill säga ständigt skift mellan klockan 16 och 24 fyra kvällar i veckan. Fram till nyår är det sagt. Nu är hon nära.
Allra helst önskar hon sig ett fast jobb på just Volvo. Det har varit hennes högsta önskan sedan uppväxten.
– Mamma och pappa jobbade ju där.
Madeleine försökte uppfylla sina drömmar redan i skolan genom att söka Volvo-
programmet efter nian.
– Men det var många sökanden, och jag orkade inte vänta, säger Madeleine.
Det blev tre år på estetprogrammet i stället och god näring åt den kreativa förmågan.
Hon skapar födelsedagskort och målningar med sina akvarellpennor, och fotograferar när tiden medger med pappa Jormas avlagda kamera, av märket Canon.
– Det är det som gäller i vår familj.
Djur och natur är motiven som oftast fastnar på minneskortet. Jag frågar var den konstnärliga ådran kommer ifrån.
– Det vet jag inte, men mamma ritade i alla fall 91:an Karlsson i sina ungdoms dagar.
Som examensarbete från estetprogrammet skapade Madeleine en robot i lera. Förstås! Koppling till industrin redan där. Inte blev det sämre av att hon hamnade i Bärgslagsbladet tack vare roboten.
– Urklippet ligger i källarn, säger Madeleine glatt.
Det är en familjekär 30-åring jag pratar med den där soliga förmiddagen mellan sommar och höst. Familjen finns nära och betyder mycket. Mamma, pappa, sex år yngre bror och familjens katt Loke.
– Det är min bebis, säger Madeleine och får något ömt i rösten.
Sin sambo Tobias träffade Madeleine när hon var sexton år.
– Vi firade tretton år tillsammans den 13 juli i år. För oss blev otursnumret 13 ett lyckonummer.
När Madeleine inte odlar sina konstnärliga intressen, bakar hon eller lagar mat, några av de roligaste sysselsättningar som finns enligt henne.
Det är inte bara efter recept och kokböcker som mat och kaffebröd blir till, utan lika ofta experimenterar hon. Och följer matlagningsprogrammen på tv.
– Numera får jag försöka se på repriserna istället, när jag jobbar de tider som jag gör.
Hon gillar den råa jargongen arbetskamrater emellan, pratet på fikarasterna, skrattet, bullret och är inte ett dugg rädd att få lite skit under naglarna.