Att gå med i hembygdsföreningen när den bildades 1953 var en självklarhet för den då 18-årige Lasse. Han hade redan vid den tiden historier på lager om människor och händelser i Kolsva, efter att ha följt pappa Gustav i stallet sedan fyraårsåldern och hjälpt till vid herrgårdens växthus sedan han var tio.
Han var springpojke åt trädgårdsmästare John Jansson och trädgårdsdrängen Harry Karlsson. Och blev van och väldigt fäst vid stallets invånare, speciellt i Enar, en av arbetshästarna.
– Honom hade jag trimmat upp lite. Jag kunde gömma mig i höet när hästarna släpptes för att vattnas. Då letade Enar rätt på mig.
Enar simmade också över Hedströmmen från betet en gång när Lasse kallade på honom från badplatsen.
– Det var den största tabbe jag har gjort med hästar. För hur sjutton skulle jag få över Enar igen till hagen utan att farsan fick reda på det?
Vid herrgårdens stora fester minns Lasse hur han som grabb fick tända marschaller på den så kallade Kärleksudden, dit gästerna kunde bege sig och titta på månen.
Och hur, enligt Lasse, den bästa sjuksköterska som Kolsva nånsin haft hjälpte trädgårdsdrängen att lägga om handen, när han halkat och skurit sig på glaset i växthuset.
De här historierna och många fler bjuder Lasse på som vice ordförande i Kolsvaortens hembygdsförening. Hit kommer Kolsvas femteklassare på besök varje år och får se skräddarens verktyg från förr och skomakarens, då när det fanns tre skomakare bara i Kolsva. I parstugan är rummen tidsenligt möblerade och på övervåningen i Rosenlund är de gamla redskapen samlade.
Till hembygdsgården kommer också ortsborna på de årliga arrangemangen, och en och annan släktforskare kan dyka upp, speciellt i somras när släktforskardagarna hölls i Köping.
Trots ett stort antal medlemmar i föreningen är de ett fåtal som är aktiva, säger Lasse.
– Damerna i föreningen ska ha en stor eloge. Vilket arbete de gör! De ser till att det kommer in pengar till föreningen, för medlemsavgifterna räcker lagom till elräkningarna. De väver och säljer, och bakar till alla stora arrangemang vi har.
De aktiva lägger ner mycket tid på föreningen. Lasse tar ett exempel.
– Till midsommarfirandet ska ungefär 150 björkar huggas och sättas upp runt området. Vi får ta dem hos Svea skog, där det ändå ska gallaras. Vi håller nog på tre dagar med förberedelserna.
Lasses farfar var knekt, hans pappa Gustav ansvarade för de 23 hästarna på lantbruket vid Kolsva herrgård. I den miljön växte Lars Malm upp.