Hon har skickat bokstäver både till sjöss och på land

Syskonen har redan varit på besök och firat sin storasyster. I dag är det barn och barnbarnens tur i värmen söderut. Någon annan uppvaktning vill hon inte ha.
En ensamvarg beskriver hon sig som, en i dag 80-årig ensamvarg som har trivts med tuff jargong bland mestadels manliga arbetskamrater till sjöss, och som älskat att stå vid relingen, titta ut över havet och följa vågornas rörelser.
Birgitta tog studenten i Stockholm, jobbade en tid på bokförlag, och studerade till radiotelegrafist därefter.
– Radiotelegrafisten är den person som styr all kommunikation mellan fartyget och land, förklarar hon.
Hon anställdes i den svenska handelsflottan, seglade bland annat på Medelhavet, lastade sand i Tunisien, apelsiner i Kina, lossade i Polen, hämtade nytt i Sydamerika och så vidare under cirka tio års tid. På fartyget Dahlia, ägd av svenska Lloyd, träffade Birgitta sin blivande man, sedemera hamnkapten och hamnchef i Köping.
De fortsatte till sjöss, delade på sig, han som styrman på mindre båtar, hon som telegrafist på långa resor runt jordklotet.
Birgitta har upplevt de flesta väder till sjöss, bland annat en orkan.
– Jag har nog aldrig haft vett att vara rädd. Andra skötte sitt, jag har skött mitt.
1961 gick Birgitta och maken i land. Sonen och dottern föddes. Birgitta arbetade hem-
ifrån med korrektur och översättningar från engelska till svenska för ett bokförlag.
– Nej, jag kommer inte ihåg några titlar, det var mest skräptitlar och kiosklitteratur.
När barnen började skolan anställdes hon på Bärgslagsbladets korrekturavdelning, sedan som allmänreporter.
– Jag skrev allt möjligt, men försökte undvika artiklar om teknik. Personliga intervjuer var det allra bästa.
Det sista året innan pensioneringen arbetade hon med Milleniumtidningen och läste hundra årgångar av gamla btidningar. Hon och maken har rest mycket. Efter att han drabbats av en stroke 1993 och blivit rullstolsburen, blev Birgitta oftast ensam på resorna när inte barn och barnbarn följde med. 2009 blev hon änka. Medelhavsländerna har varit omtyckta resmål, men kryssningar har hon kategoriskt undvikit.
– Ska man vara på fartyg ska man jobba, säger Birgitta bestämt.
Och säger att hon fortfarande kan sakna sjölivet. Hon har gett ut en bok över sitt yrke, Radion och Radiotelgrafisten, har varit med i gruppen runt Köpingsboken sedan starten 1999, och upptäcker fortfarande nya platser i världen.