En rund sten här i stället för en kantig, ett överdrag över sandlådan där. Lasses verk båda två. Han är uppmärksam på stort och smått, lyssnar på hyresgäster och grannar. Och ger sig inte förrän saker och ting blir gjorda. Ofta blir det som Lasse vill.
Han har varit engagerad i Hyresgästföreningen i två omgångar.
– Jag åkte in på några möten i Arboga 1987. Jag var inte ens medlem när jag blev tillfrågad om jag ville åka på kurs till Ramnäs. Jag hade ingen aning vad det handlade om, men tackade ja.
Det har blivit en hel del kurser och utbildningar sedan dess. Kunskap är inte bara roligt att ha, utan är också användbart i förhandlingar med hyresvärdarna, säger han.
Lasse och hustrun Gun bor i en av KFAB:s fastigheter.
– Det är bra folk på KFAB, och bra folk här.
Sedan tystnar han, lyssnar och ler.
– Nu kommer grannen med hunden, säger han.
Lasse har koll, inte bara på det som ska göras och ordnas utan också på vilka som bor i området, och vad som fungerar bättre och vad som fungerar sämre.
– Jag tycker det behövs mer information på flera språk.
Lasse är ordförande i den lokala hyresgästföreningen i Kungsör. I Arboga Kungsör
hyresgästförening är han ledamot i styrelsen.
– När jag började igen för fem år sedan efter att ha tagit en paus, var jag ensam här i Kungsör. Nu är vi en grupp på fem personer som hjälps åt.
De arrangerar resor för de boende, bland annat en till Visingsö i somras och förhoppningsvis blir det en resa framöver till Skansens julmarknad.
– Men det är konstigt, man får nästan tjata på folk för att de ska följa med. Och då betalar de nästan ingenting för resan.
Vad den lokala hyresgästföreningen än företar sig på området innebär det mycket jobb för de aktiva. Lappar ska sättas upp i portarna så att hyresgästerna får veta vad som är på gång, lappar ska tas ner när aktiviteterna är över. Resor ska bokas, träffar planeras och kanske det viktigaste, hyror ska förhandlas och bostadsområden och närmiljö ses över.
Det är 201 medlemmar i den lokala hyresgästföreningen i KFAB, 250 i hela Kungsör.
– Ibland är det mer, ibland mindre, men i snitt håller det sig nog på ungefär samma nivå.
Att Lasse engagerar sig så, förklarar han så här:
– Man känner att man måste göra någonting. Och jag träffar mycket trevligt folk.
Bland de tegelklädda flerfamiljshusen på Hornsgatan lyser rönnbären röda. Här och där syns spår efter både Lasse Anderssons tyckande och hans envishet.