”Rather tired”, ”Rush to catch a bus” och ”O with two dots” är några av fraserna som står skrivna på tavlan längst fram i klassrummet. Bredvid står kursledaren Eva Jernström. Hon läser fraserna högt och tydligt. Och de åtta eleverna svarar unisont. Uttrycken är med i en inspelad konversation som de senare ska lyssna på. Ni känner säkert igen den klassiska pedagogiken.
Innan Eva Jernström gick i pension arbetade hon som lärare i fyrtio år. Dock inte
i engelska, men under sin ungdom bodde hon flera år i USA. För två år sedan flyttade hon till Kungsör och det dröjde inte länge innan någon inom PRO fick nys om hennes bakgrund.
– De har legat på mig hårt. Jag hade inte tänkt hålla på med sådant här. Men nu blev det ändå så, säger hon med ett leende.
Och hon är snabb med att berömma sina elever.
– De är jätteduktiga. De kommer varje gång och är flitiga med att gör sina uppgifter, säger hon.
Och berömmet är ömsesidig. Några av eleverna har aldrig tidigare läst engelska. Målet är att de ska bli modiga och känna sig trygga i att använda språket.
– Det är nybörjarnivå och vi koncentrerar oss på vardagliga saker som de kan ha nytta av när de är utomlands. Som att checka in, gå genom tullen, handla i affär och gå på restaurang, säger Eva.
– Jag försöker lära ut korrekt, men det är ju inte hela världen om de skulle säga fel – bara de gör sig förstådda, resonerar hon.
Vad heter rullator på engelska? En fråga hon fick på en tidigare lektion och som kanske är extra angeläget för målgruppen.
– Jag var tvungen att kolla upp det. Det heter ”walker” och kan vara nyttigt att veta.
Nu återstår bara två lektioner innan terminen är slut. Men huruvida det blir en fortsättning efter ”jullovet” är i dagsläget oklart.
Maj-Britt Sörensson, 78, är en av kursdeltagarna. Hon har en dotter som bor i USA och reste senast för ett år sedan dit själv utan att kunna ett ord engelska.
– Jag hade hjärtat i halsgropen. Men jag hade tur och allt fungerade. Hade det blivit föreningar eller annat strul så hade jag stått som ett frågetecken. Men nu skulle jag i alla fall kunna fråga mig fram.
Men hon tycker att engelska är ett svårt språk...
– Eller så är det jag som blivit för gammal. Mycket går in genom ena örat och ut genom det andra, säger hon.
Men hon har en morot som motiverar henne att kämpar lite extra för att få orden att fastna. På andra sidan Atlanten har hon nämligen ett treårigt barnbarn som bara kan engelska.
Varje måndag samlas en grupp pensionärer från PRO på Klockargården för en lära sig engelska. Bbl/AT var med under lektion åtta på första terminen.