I en ansökan om planändring, ber organisationen om kommunens tillåtelse om att få ändra fastigheten från samlingslokal till bostadsändamål. Skillingegården, som funnits i organisationens ägor i drygt 80 år kommer så snart detaljplanändringen är godkänd, att vara till salu.
Gården har genom årens lopp varit en välbesökt plats som framförallt många äldre Kungsörare vistats vid och har minnen från.
– Många gamla folkparksartister har varit här, säger Urban Dahlgren, vice ordförande i IOGT-NTO Kungsör och tittar bort mot den lilla scenen som står strax intill byggnaden.
Men med drygt 20 medlemmar på orten och en hög medelålder bland de aktiva, har gården inte använts så flitigt som föreningen hoppats på. Skillingegården har de senaste åren mest hyrts ut till privatpersoner och föreningar under sommarmånaderna. Ett och annat möte har hållts här. Men inte mycket mer än så, konstaterar Ingemar Wolmsten.
Arbetet som det innebär att äga och driva en gård, skötsel och underhåll har med åren blivit för mycket. Orken sviker helt enkelt, berättar Ingemar Wolmsten.
– Det känns inget kul. Men en sådan lite förening, och vi hör ju till de yngre, så förstår du kanske. Kraften finns inte, säger han.
– Det är för långt ut för att folk att ta sig hit i dagens läge, säger Urban Dahlgren.
Att ge upp gården har knappast varit ett lätt beslut att fatta. Frågan har diskuterats i föreningen under det gånga året och det slutgiltiga beslutet fattades i höstas.
– Det har varit svårt för många, säger Ingemar Wolsmsten.
Var föreningen nu ska husera är i dagsläget oklart. En lokal i centrala Kungsör skulle vara det optimala, är de överens om. Men om föreningen, som är en av de äldsta i Sverige, riskerar att gå i graven med försäljningen av gården, tror de inte. Än så länge är det för tidigt att sia om vad som händer med föreningen. Först ska gården säljas.
Men att Kungsörsföreningen kan leva vidare, om än i en annan konstellation än tidigare, är inte en helt främmande tanke.
– I och med det här har vi ingen hemvist, men jag kan tänka mig att föreningen som sådan kanske går i hop med Köping. Med medlemmarna måste säga sitt om de vill följa med, det är de som får bestämma, säger Ingemar Wolmsten.
För mycket jobb och en allt åldrande och sinande medlemsskara. Efter att ha funnits i IOGT-NTO:s ägor sedan 1930-talet, måste föreningen släppa taget om Skillingegården. – Det känns inte roligt, säger ordföranden Ingemar Wolmsten.