– Jag saknar att kunna gå barfota längst stranden i Mogadishu. Leka i sanden med min bror, som man leker i snön, här. Men jag kan inte vara i vattnet, för jag kan inte simma. Det hoppas jag kunna lära mig i Köping.
17-åriga Suweyz Hassan och hennes åtta kamrater, Mohamed, Taysiir, Mohamed, Abdirisaq, Sucdi, Sumayo, Mohamed och Mahad bär alla på egna historier och minnen, hemifrån Somalia.
Den största saknaden – nej, den handlar i de allra flesta fall förstås inte om en längtan efter solen, havet eller maten. Eller att lära sig simma.
Den gemensamma historien är betydligt dystrare än så.
Mohamed Bashirs pappa dog i kriget.
Mahads moster blev skjuten på öppen gata i Mogadishu. Mahad vet fortfarande inte varför.
– Somalia är inget fritt land. Människor har inte ett lika värde där. Därför kan vi inte vara kvar, säger 15-årige Taysiir.
När han får frågan hur han ser på framtiden och vad han drömmer om tar han lång tid på sig för att svara.
– Han förstår att det kanske låter dumt, men han vill utbilda sig i Sverige och en dag återvända till Somalia och bli president, säger Amina Nordlund. Amina har i många år arbetat som somalisk tolk både i och utanför Västra Mälardalen. Bland annat på Scheeleskolan, där Taysiir och hans kompisar alltså går.
Amina kom från Somalia till Sverige som 16-åring. Hon har ännu inte återvänt till sitt hemland, men följer utvecklingen noga.
Inte minst genom de många människor hon nu möter i sin yrkesroll.
– Det är inte samma land som jag lämnade och tyvärr har utvecklingen gått bakåt snarare än framåt. Religionen är mycket starkare i dag och den begränsar människorna på ett helt annat sätt.
Samtidigt, menar Amina, känner hon att de många yngre somalier som kommer till Sverige bär på ett helt annat hopp än den äldre generationen.
– Helt klart. De yngre vill ta sig framåt. De vill och förstår att de måste lära sig svenska för att så småningom försöka ta sig in på arbetsmarknaden. Men i det avseendet, just när det gäller att förbereda den här gruppen människor för att faktiskt kunna ta hand om sig själva, tycker jag att samhället behöver agera på ett helt annat sätt.
Hur menar du?
– Som det är nu är det alldeles för lätt att hamna i bidragssvängen. Många blir serverade i Sverige och tvingas inte ta tag i sin egen situation tillräckligt mycket. På det sättet tycker jag att integrationen blivit bakvänd. Många av de som kommer till Sverige har ju arbetat hårt i sina hemländer. Låt de få möjlighet att fortsätta med det här i Sverige, säger Amina. Även om det kanske är tufft för en arbetsgivare att ta emot en person från, säg Somalia, är jag säker på att det lönar sig rent samhällsekonomiskt. Åtminstone i förlängningen.
Amina är medveten om att hon kanske sticker ut hakan, säger hon, men hon minns hur det var för henne själv och vilken roll hennes eget driv har spelat i livet.
– När jag kom tog jag de chanser och de jobb jag kunde få. Jag knackade på hos alla pizzerior som fanns i det lilla Hultsfred jag kom till och plockade disk och städade mig fram i början. På så sätt kom jag mer och mer in i språket och när jag väl gjorde det kunde jag också ta mig vidare. Men för att andra ska kunna göra detsamma måste ju fler vilja öppna sina dörrar, säger Amina.
Tillbaka till Taysiir och hans vänner.
Nästan alla kom till Sverige förra vintern.
Några efter att ha tagit vägen via Kenya. Några via Etiopien.
Nu bor de i Köping.
Och trivs, även om skillnaderna jämfört med hemma förstås är många.
– Jag trodde att Europa och Sverige skulle vara mörkare. Att man knappt kunde se himlen. Det är ganska mycket som är nytt här. Språket, såklart, men det bara måste vi lära oss, säger Taysiir.
Mer?
Sättet att umgås, menar hela gruppen.
– I Somalia är ju pojkarna och flickorna uppdelade på ett helt annat vis. Så är det inte här och det är bra, säger 17-åriga Suweyz.
Hon kom till Köping med sin bror. Hennes högsta dröm är att en dag kunna återvända hem för att jobba som barnmorska.
Just den viljan går igen bland de här ungdomarna. Viljan att kunna komma tillbaka till Somalia för att hjälpa till att bygga upp landet igen.
Tomas Bandh, biträdande rektor på Scheeleskolan, bekräftar än mer bilden av en grupp elever, som verkligen vill framåt i sitt nya land, i sin nya stad och på sin nya skola.
– Det är inte alltid lätt, vare sig för den som kommer eller för skolan, men de här eleverna är enormt motiverade. Även om några av dem gått i skolan tidigare märks det att utbildning är lyx för dem, säger Tomas Bandh.
Taysiir vill bli president. Sumayo polis eller advokat. Gemensamt för de nio somaliska vännerna är att de flytt ett land i krig och kommit till Köping och Scheeleskolan.