Bosse hade bott några år i vårt hus och vi kom att uppskatta honom mycket. Hans musik, hans kunskaper och hans berättelser från sitt rika liv. Dråpliga episoder från livet som krögare och målande beskrivningar av resor till sjöss.
Vår, sommar och höst satt Bosse ofta ute i trädgården och skrev poesi och musik men hade alltid tid över för en pratstund. Med sin mjuka framtoning, sitt välartikulerade sätt att prata föreslog vi att han borde medverka i radion och berätta om alla sina minnen. Något som Bosse ödmjukt avfärdade. Hans förhoppning var i stället att kunna ge ut en skiva med musik, kanske tillsammans med dottern Moa. Ofta kunde man höra Bosse spela och sjunga i sin lägenhet. Då stannade vi gärna upp ute i trappan och lyssnade.
Bosse hade många vänner både i Arboga och på andra håll. Många har till oss uttryckt sin sorg över att Bosse är borta. Han kallades ”poeten” och ”den lycklige Arbogafilosofen”, har vi fått höra. Någon uttryckte det som att han hade en ”kontinental aura”. Kom man in på ett kafé där Bosse satt var det som att förflytta sig till ett kafé i Paris.
På Bosses dörr hängde en liten skylt som visar litegrann hur personen Bosse var. På skylten står det: ”Omtanke ger värme och vänskap”.
Våra tankar går till Bosses tre barn och vi önskar Bosse vila i frid.
Susanne W Linde med familj
Det var med stor bestörtning vi den 10 december förra året tog del av att vår käre granne Bosse Kristensen avlidit.