Genom ett enträget lagarbete tillsammans med Socialtjänsten, polisen och kommunen är nu arbetsron tillbaka på skolan.
– Det har blivit otroligt mycket bättre. När jag började på skolan för två år sedan var det oroligt i korridorna, det var bråkigt och många elever var ensamma. Så är det inte alls i dag. Nu känns det som att vi jobbar tillsammans, både lärare och elever. De som har varit inblandade i den här förändringen ska ha all cred.
Dameana Binjamen går i nian på Scheele och är ordförande i elevrådet.
Hennes bild, som elev, är förstås avgörande i den här frågan. Att problemen började glida skolledningen ur händerna, det är alla överens om.
Att situationen är en helt annan nu – det både känns, märks och hörs.
– Jag började som rektor på Scheele i augusti 2012. Ganska snart fick jag veta att skolan hade ett stökigt rykte. Många upplevde det som att personalen hade tappat initiativet. I stället fanns det elever som hade kommandot. ”Ni vuxna kan ändå inget göra”, fick jag höra från elever, säger Tomas Ekholm.
Där och då började jobbet.
– Vi bestämde oss för att miljön i klassrummet skulle vara prio ett. Inga mer stökiga lektioner. Hände det något med någon elev flyttade vi resten av klassen till ett annat rum. Ett annat grundschema gjorde att vi kunde hålla bättre koll på om eleverna hade lektioner eller inte och en mycket tätare kontakt med föräldrarna var några av insatserna, säger Tomas Ekholm.
Den kanske största anledningen till att turbulensen kunde stillas var ändå att faktiskt be om hjälp.
Under en tid placerade Socialtjänsten sex familjebehandlare på skolan. Kultur- och fritid lät personal från Fritidsgården Bååten vara på skolan, vilket förbättrade kontakten mellan ungdomarna och de vuxna ännu mer och också polisen fanns med på ett viktigt hörn.
– Det hände en del saker som vi inte tyckte var vårt ansvar. Situationer utanför skolan. Så vi bestämde oss för att anmäla allt som kunde vara i närheten av ett brott. Sedan fick polisen utreda om det var det. Sakta men säkert tog vi tillbaka initiativet och visade att det faktiskt gick att lita på oss vuxna. Det viktigaste nu är att vara konsekventa och inte tappa greppet. Det finns alltid saker som behöver förbättras på en skola, men så länge vi vågar se problemen, eller ännu hellre, utmaningarna, har vi en mycket bättre möjlighet att göra något åt dem, säger Tomas Ekholm.