Runt 200 svenska barn har hittills identifierats. Björn Sellström och hans kollegor på Barnpornografigruppen på Rikskriminalpolisen i Stockholm har ett jobb som egentligen aldrig tar slut.
– Det finns överallt och det är i stor majoritet män som står för både övergrepp och innehav. Män i alla åldrar och i alla samhällsklasser, säger Björn Sellström. Kvinnor är väldigt sällsynta i sammanhanget.
Sedan Björn Sellström började jobba specifikt mot barnpornografi 2006 har Sverige blivit ett ansett land i kampen för barnen.
– Det var inte helt lätt i början. Jag hade egna barn som inte var så gamla då och det man får se är många gånger riktigt tungt. Då gäller det att vara professionell. Nästan tänka bort barnet och i stället fokusera på det tekniska. Vad ser jag? Elementen. Böckerna. Skyltarna. Vilket språk är de skrivna på? Det blir som att lägga ett stort pussel, säger Björn Sellström.
Han berättar om Operation Sleipner från 2004. Polisen gjorde tillslag mot 118 svenskar, som alla misstänktes ha köpt tillgång till barnpornografi på en webbplats via kontokort och misstänktes för innehav av bilder och filmer.
Vad vet man om de här männen? Alltså de som ägnar sig åt barnporr.
– Många har det väldigt rörigt omkring sig, men ofta en total koll när det kommer till bilder och filmer som de skaffat sig. Deras lägenheter kan se ut hur som helst, men i datorn är det full ordning, där saker och ting är ordentligt uppmappat.
Det är ofta väldigt stora mängder som hittas?
– Ja. De här personerna är som ekorrar. Många gånger hinner de inte ens titta på det de kommit över. Och det ska mycket till för att de ska göra sig av med materialet.
Mer än fyra miljoner webbplatser sprider just nu barnpornografiskt material runt om i världen.