Birgitta lärde barnen att tycka om dikter

Hon har förberett och gjort i ordning inför intervjun, precis som hon har förberett och gjort i ordning inför skoldagarna som lärarinna i 37 år.
Birgitta växte upp i Boden. Som 17-åring började hon på det tvååriga småskollärarinneseminariet i Haparanda. Rätt yrkesval visade det sig att det skulle bli, även om hon själv var för ung för att veta då.
Hon sträcker fram en vältummad röd bok, examenspresenten från moderns väninna, där alla barn Birgitta har haft i skolan har skrivit sina namn. Bredvid namnen gör Birgitta egna anteckningar om giftermål, barn, jobb, flytt och liknande.
– Jag har fortfarande kontakt med många av mina gamla elever.
Birgittas första jobb var som vikarie i en sjätteklass.
– Jag fick själv gå och knacka dörr för att hitta någonstans att bo där i Vuollerim. Till slut fick jag sova i finrummet hos en familj.
Efter ytterligare vikariat kom hon till Degerfors, till en tjänst som småskollärarinna – för första gången med barn i rätt åldersgrupp sedan utbildningen.
I det politiska ungdomsförbundet i Karlskoga träffade hon Eskilstunasonen Hilding.
– Det slutade med att nästan alla gifte sig med varandra i föreningen, säger hon med ett skratt.
Hon och Hilding var inget undantag. 1959 stod bröllopet, fem år senare gick flyttlasset till Arboga.
Ett lyckokast för dem båda, konstaterar Birgitta.
Hon berättar om det härliga gänget som blev hennes arbetskamrater på Engelbrektsskolan.
– Det var ett roligt kollegium som kallades för Englarna, säger Birgitta.
När Ladubacksskolan byggdes arbetade hon där.
Hon har älskat att undervisa, tycker att barn i nio, tio-årsåldern är bland de klokaste som finns och drömmer fortfarande på nätterna att hon är i klassrummet.
Birgitta införde något hon kallar för Dikttoppen för barnen i årskurs tre. Hon beskriver det som Svensktoppen men i stället för musik fick barnen rösta på dikter varje vecka.
– Vissa dikter låg kvar väldigt länge på listan. Ett gammalt bergatroll av Gustaf Fröding, Oroan av Britt G. Hallqvist och Fänriks Ståls sägner av Runeberg var några sådana dikter, säger Birgitta .
Klassen skrev brev till författare.
– Britt G. Hallqvist svarade och nämnde varje barns namn i brevet.
Birgitta var ofta lite orolig inför varje nystart med barn i första klass.
– Jag var väl rädd att inte räcka till och att inte kunna forma dem som jag ville.
Hon bläddrar i den röda boken, den numera slitna examenspresenten, som innehåller så många minnen från Birgittas år som lärare.
 – Jag har mött så mycket positivt under mitt yrkesliv, säger hon.