För Henry har fotografin gett mening åt livet

I arbetsrummet står datorerna, bildredigeringens verktyg. Vardagsrummets väggar pryds av naturbilder signerade Henry Karlsson och porträtten presenteras högvis.
Han blev ensam för ett år sedan, då sambon gick bort efter en lång tids sjukdom.
Tiden efter har handlat om saknad, tomhet, ännu mer saknad och tid som plötsligt fanns i överflöd, tid som han tidigare ägnat åt Marianne.
– Jag skötte henne här hemma i fem år.
Vi träffas en fredag efter att Henry avslutat sitt träningspass på gymmet. Han har tränat hela livet förutom då när han skadade ryggen. Träningen försöker han fortfarande hålla i gång tre gånger i veckan.
Henry är Köpingsgrabb från början. Han växte upp på gamla Tunadalsområdet som enda barnet. Pappa Vilhelm var byggnadsarbetare, mamma Regina kokerska. Henry gick sina sex år i folkskolan, började sitt arbetsliv på kättingfabriken, fortsatte på Träulit, vidare till Svenska Salpeterverken. Det blev flytt till Finspång och anställning som tub-
dragare på Metallverken.
– Sådana yrken finns inte längre, säger Henry.
Nästa anhalt blev Stockholm, vidare till Motala innan hustrun sa ifrån. Nu ville hon vända åter till Köping och så fick det bli.
En son lockade över Henry från Volvo till Sandvik. Några år senare blev det lågkonjunktur, permitteringar och arbetslöshet. Det var då Henrys fotointresse tog fart på allvar.
Han utbildade sig till kameraman för tv-produktion, blev medlem i Köpings Fotoklubb, lärde känna Runar och Maire Karlsson och fick vänner för livet.
– De bjöd mig förresten på en resa till västkusten i åtta dagar. De tyckte att jag tagit hand om Marianne så bra under åren hon var sjuk.
Henry började lära elever på Ullvigymnasiet att fotografera och framkalla svartvitt i mörkrummet, han har haft fotokurser i egen regi och har fortsatt att fånga sina favoritobjekt.
Nu är den analoga utrustningen utbytt mot en digital sedan länge.
Henry är med i PRO, säger att han går på kurs men jag misstänker att han lika mycket delar med sig av sitt kunnande, fortsätter lära ut porträttfotograferingens grunder och visar sina bilder på olika forum på internet.
– Några av bilderna har setts av ett 50-tal personer på Facebook och har fått lika många likes. Det är många, det.
Han reser sig och hämtar en hög med egna utskrifter. Höstspegling vid ån, Torggatan i vinterskrud, bilder tagna från köksfönstret på femte våningen och från balkongen. Vackra blommor i närbild, nattbilder, hästbilder och ett förtjusande bröllopspar.
Och än finns tid att samla ännu lite mer vackert i högarna.