Friskvård med rytmkänsla och trivsam närkontakt

Just den här dagen har de tagit paus efter att ha dansat tio dagar på raken. För Anette och Ray är inga avstånd för långa om det bara bjuds på bra dans.  Brunnsparken i Örebro, Fyrisparken i Uppsala, Råbyhallen i Eskilstuna, Folkets park i Sala och Avesta, och eftermiddagsdanser i Köpings Folkets hus är bara några av de platser de har nött dansgolven tillsammans på. Ibland sticker de iväg längre.
– Det händer att vi åker till Tidaholm över dan för att dansa. Det är 48 mil tur och retur, säger Anette.
De kan hinna med både eftermiddagsdans och kvällsdans på samma plats.
– Vi hinner lagom äta, tvätta av oss och byta om innan nästa danspass börjar.
För Anette och Ray är dansen en livsstil.
– Dans är ren friskvård och musik är alltid trevligt, säger Anette och tittar på Ray.
– Och man får kramas och ta i varandra. Det är ju ingenting man gör på till exempel tunnelbanan i Stockholm, säger Ray.
Det vet ju båda två, stockholmare som de är från begynnelsen. Faktum är att det också var på dans de träffades år 1995 just i Stockholm. Tolv år senare flyttade de till Avesta och började utforska dansmiljön där. I Köping skaffade de en övernattningslägenhet – och bytte bostadsort tre år senare.

Anette och Ray har en uppgjord turordning. De två första danserna viger de åt varandra, en dans efter pausen, kvällens sista förstås och om det bjuds på gammeldans. Annars roar de sig på varsitt håll – och har ibland fått anbud om annat.
– Jag blev erbjuden en plats bakpå en motorcykel en gång. Han tyckte jag var liten, smidig och formbar. Men jag såg inte till honom mer efter att jag hade berättat att jag var där med min man, säger Anette med ett skratt.
Olika orter har olika koder.
– Neråt landet dansar man bara en dans med samma, här dansar man två.
De saknar ungdomarna på danserna.
– Det blir ofta en fin blandning när det är alla åldrar.
De har lärt känna människorna på de olika dansställena. De dansar, fikar, pratar och hör av sig till varandra när någon saknas.
– Det händer ju mycket i vår ålder. Folk blir sjuka, en del dör.
I februari i år tog Anette och Ray paus från dansandet. Anette fick en ny hjärtklaff inopererad på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
– Jag har haft blåsljud i många år, men i november försämrades det. Det visade sig att jag bara hade 25 procent kapacitet kvar och kunde ramla ihop och dö när som helst.
Åtta veckor efter operationen dansade hon igen.