Linda Asp står vid foten av Ströbohög och tittar upp. ”Den ser brant ut, men nu ska jag göra det. Nu ska jag bevisa det här för mig själv”, säger hon. ”Klarar jag det, så är jag frisk”.
Att ta sig upp till toppen av Ströbohög för första gången i sitt 33-åriga liv var bara en plojgrej Linda bestämde sig för för knappt en månad sedan.
– Den betyder ingenting för mig, egentligen, säger hon och tittar på toppen.
– Men nu är den en sådan symbol... Att ta sig upp dit, jag tror att det faktiskt skulle ge mig något i dag.
För att förstå måste man vrida tillbaka tiden fyra veckor. Den 27 september berättade vi här i Bärgslagsbladet/Arboga Tidning om Linda, som gick och väntade på en hjärtoperation. En vecka efter artikeln låg hon på Akademiska sjukhuset i Uppsala efter en operation där läkarna sågat upp hennes bröstkorg och lagat hennes hjärta med en ny klaff.
– Det känns som om jag har fått en ny start, berättar Linda när vi träffas över en kopp kaffe denna oktoberdag.
– Jag har svårt att fatta både att jag har varit sjuk och att jag är frisk. Särskilt det där med att jag är frisk – eftersom jag känner en massa som känns sjukt.
Linda berättar att hon känt mycket oro efter operationen, att hon krävt nya undersökningar och åkt ut och in på sjukhuset.
– De säger att jag är frisk, men jag har ändå svårt att förstå, att acceptera vad min kropp gått igenom.
– Jag har träffat många fantastiska människor i vården. Många mindre fantastiska också, men dem vill jag inte prata om.
– Och sen är det alla andra fina människor. Medpatienterna. Och vänner jag knappt förstått att jag hade som nu ställer upp för mig, hjälper mig med det de kan eller bara finns där när jag behöver prata.
När kaffet är urdrucket, kommer beslutet från ingenstans.
– Nu fixar jag Ströbohög, säger Linda.
Och det gör hon så klart. En kvart senare står hon på toppen. Inte av ett berg, men av en jordhög med högt symbolvärde för en ung kvinna med ett operationsärr i urringningen och en ny hjärtklaff innanför.