Kontoret, eller arbetsrummet på Kristinagården är ännu inte ombonat. Ett par flyttkartonger står precis innanför dörren. Bokhyllan, väggar och skrivbord har inte fått någon personlig prägel. Inte så konstigt. Det är nämligen bara ett par dagar sedan Kungsörs nya präst, Marie Appelros, gjorde sin första dag på jobbet, något som hon beskriver som ”helt utmattande”. Det är mycket nytt att ta in.
– Det känns roligt och spännande och samtidigt är det oerhört mycket intryck. Det är väldigt mycket nytt, nytt boende, nya orter, nya kollegor, bara det att gå och leta var mjölken står i mataffären ... Man blir glad och trött, säger hon.
Sedan två veckor tillbaka kan hon kalla sig Kungsörsbo och håller fortfarande på att installerat sig i nya huset tillsammans med hunden Belle.
Under sina fem år i yrket har hon de tre senaste åren varit ett bekant ansikte för församlingsborna i Klippan, utanför Helsingborg.
Men vad var det som fick henne att börja en ny tillvaro nästan 50 mil upp i landet, till en ort som hon tidigare bara sett på kartan?
– Jag längtade norrut. Jag är uppvuxen i Dalby, utanför Lund, och när jag var nitton flyttade jag till Värmland för att studera musik. Jag kom tillbaka till Skåne igen, men har alltid längtat norrut.
– Jag kan inte riktigt säga varför. Jag tycker om naturen. Luften är annorlunda. Klarare på nåt vis. Sen tycker jag om snön. Men jag kände att det var dags att flytta. Och det passade i mitt liv.
Musiken har spelat en stor roll under åren. Till en början var Marie Appelbom övertygad om att det var fiollärare som hon skulle bli. Men livet och studierna tog en annan vändning.
– Det hände en del svåra saker runt omkring mig vid den tiden och jag tror att det gjorde att min tro fördjupades. Det blev viktigt och jag insåg att Gud även finns i det som är svårast. Jag ville gestalta och berätta om det och sätta ord på hur den kärleken kan se ut i vardagen.
Som präst på en liten ort, tror hon att blir kontakten med församlingen blir ganska intim, och möjligheten att lära känna människorna är större än där de bor betydligt fler invånare. Man möter och får följa människor under olika perioder i deras liv. Någon som återkommer
i både glädje och sorg.
– Det är det som jag tycker är så fint och som jag känner mig ödmjuk inför, att få vara med och dela människors liv på det sättet: när det är som allra mest fantastiskt, de allra största glädjedagarna i livet, och sen kanske det allra svåraste, säger Marie Appelros.
På söndag sker det formella mottagandet av Marie Appelros i Kung Karls kyrka.
Längtan norrut tog henne från skånska Klippan till Kungsör. I måndags började Marie Appelros sin nya tjänst som präst på orten. ”Det känns väldigt roligt och spännande”, säger hon.