Hannu sträcker fram en hög med dokument. Det är stolparna till föreläsningarna han har hållit, och kommer att hålla i framtiden. Att ha personlig assistans vet han mycket om, han som är beroende av en sådan tolv timmar per dygn.
Hannu Pikki är inte främmande för att synas i offentligheten. Det vittnar den löpsedel om som sitter uppklistrad på köksväggen, och handlar om hur Hannu blev av med sitt handikapptillstånd för bilen. Striden mot myndigheterna har han inte gett upp. Han fortsätter att överklaga.
Han kan tänka sig att att jobba politiskt. För Socialdemokraterna i sådana fall.
– Då får Elizabeth passa sig, säger han i skämtsam ton.
En del av Hannus tid går som sagt åt att bevaka sina rättigheter gentemot myndigheterna.
Han har varit aktiv i De handikappades riksförbund, DHR, på lokal-, distrikts- och riksnivå, och jobbar nu för HPL Assistans AB som informatör, föreläsare och rådgivare några timmar i veckan.
Och ägnar en del av den övriga tiden åt sitt stora intresse travet. Hannu räknar upp tränarnamn som han gillar; Bergh, Ohlsson, Kihlström. Han namnger hästar och banor. Eliloppet har han upplevt direkt på Solvalla, då och då blir det en tur till banor på närmare håll. Hannus lördagseftermiddagar är vikta åt tv-soffan och V75. Han spelar förstås – med inte helt oävet resultat.
– Jag läser väldigt mycket om trav, det är ett sätt att få en liten aning om hästarnas form.
Vinsterna är han glad åt. Kanske kan han uppfylla några av sina önskningar med dem; att se en riktig fotbollsmatch i England, prova travet sittande i sulkyn, komma till det stora travloppet Prix d’Amérique i Frankrike.
Hannu Pikki är född med ett funktionshinder, en cp-skada, som förlamat hans ben.
Möjligheterna för ett funktionshindrat barn såg annorlunda ut på 60- och 70-talen när han växte upp. Under lågstadieåren var han inneboende hos en familj i Västerås och gick i skola där. Mellanstadieåren bodde han på Folke Bernadottehemmet i Uppsala. Högstadieåren gick han på Malmaskolan i Kolsva.
– Det var bara en enda rektor som tog emot mig här omkring, och det var Malmaskolans.
Hannu hängde med kompisarna så gott det gick.
– Spelade de fotboll, satt jag i rullstol bredvid. Jag satt där de ställde mig. Det fanns ju inga elevassistenter eller personliga assistenter då.
En del har hänt på det området. Mer kommer att hända, i alla fall om Hannu Pikki får säga sitt. Till dess ska han fylla 50 och ha en härlig fest för släkt och vänner.
Bordet är dukat med kaffekoppar. Men kaffet hinner kallna innan Hannu Pikki berättat klart om sin värld, där en mäklarutbildning står högt på önskelistan.