Men faktum är att det var hemmalaget som först tog ledningen.
– Marielle Persson sköt in en frispark från cirka fem meter utanför straffområdet. En riktig stänkare. Men sen kvitterar de bara 40 sekunder senare. Det var lite synd, säger Södras tränare Kimmo Hietanen efteråt.

Han fortsätter:
– Vi gör så gott vi kan. Sen får de ju några enkla mål. Och det är ett bra lag vi möter. Då får man inte ge dem mer än vad de förtjänar. När det rinner iväg till 5-1 ... då måste man försöka överleva.

I halvtid var ställningen 6-1 till gästerna. Som om inte den uppförsbacken räckte fick Södra dessutom börja andra halvlek med en man mindre på plan.
– I slutet är vi två man mindre. Sanna Lundberg kände av baksida lår och Malin Bernhardsson en fotskada. Men det är inget jag skyller en förlust på. Det är bara att gilla läget. Jag skulle aldrig spela en skadad spelare, säger Hietanen.

Härnäst väntar Sturehov för Arboga Södra. Sedan blir det sommaruppehåll till och med 9 augusti.

Forsbytränaren Roland Andersson tyckte efter matchen att resultatet var missvisande.
 – Egentligen är det ganska jämnt spelmässigt. Skillnaden är att de gör mål på nästan alla sina chanser medan det är tvärtom för oss.

Älvsjö gjorde 0-1 på kontring redan i åttonde minuten efter en stark Forsbyinledning. Köpingslaget repade sig sedan och krigade sig tillbaka in i matchen tills Stockholmslaget gjorde 0-2 i 35:e minuten och 0-3 två minuter senare.

Vad sa du i halvtid?
– Man är alltid besviken när man ligger under, men jag sa att vi spelmässigt hade skött oss ganska bra, säger Andersson.

Andra halvlek började dock inte bättre för Köpingslaget. Älvsjö ökade kvickt på till 0-4 via en snabb omställning. Forsby skapade sig några lägen, bland annat ryckte Linn Eriksson sig in i straffområdet i 60:e minuten, men skottet gick över. När väl slutsignalen ljöd visade resultattavlan 0-6.
– Jag tycker stundtals att Älvsjö har bra rörelse vilket gör dem svåra, men annars är skillnaden att vi inte sätter våra chanser, säger Andersson.

Polisen fick larmet vid 3-tiden natten till måndagen, då någon krossat ett fönster på Scheeleskolan. Fönstret sitter i den byggnad som ligger efter Vretlundavägen.

Under natten upprättade polisen en anmälan om skadegörelse.

Efter en intensiv midsommarhelg, då¨de flesta trafikpoliser var i tjänst, väntar nu en något lugnare vecka.

Först på torsdag får vi se länets trafikpoliser i Västra Mälardalen och sedan gör de också ett besök på lördag.

Schemat för hela länet har följande utseende:

Vecka 26
Måndag 22 juni: Sala och Fagersta.

Tisdag 23 juni: Västerås.

Onsdag 24 juni: Västerås.

Torsdag 25 juni: Västra Mälardalen.

Fredag 26 juni: Västerås.

Lördag 27 juni: Västerås och Västra Mälardalen.

Söndag 28 juni: Västerås.

Lokalerna mitt emot Gunnar Karlsson TV & Data har stått tomma i över ett års tid trots det centrala läget vid Arbogas handelsgata nummer ett. Många nyfikna Arbogabor stannar till utanför lokalen. Nyfiket tittar många in genom fönstret till en verksamhet som sticker ut på Nygatan.
Första kunden har precis lämnat kliniken när tidningen får en längre pratstund med Maria Jansson.
Under förra året utbildade hon sig till diplomerad fotvårdsspecialist på Axelssons i Göteborg. Strax därefter började letandet efter lokal i Arboga.
– Jag har jagat runt i hela stan. Ett tag var jag inne på att hyra in mig i Rappshuset, men jag ville ha en verksamhet med försäljning och att kunderna bara kan komma in. Därför blev det mer centralt, berättar hon.
Efter tio år som undersköterska inom Arboga kommun sa kroppen till sist ifrån.
– Känslan av att inte räcka till brottades jag med i många år. Jag kände hela tiden att jag ville göra så mycket mer än vad jag fick möjlighet till att göra, säger Maria.
Nu känner sig Maria tillfreds med att hon får mer tid för varje kund än vad hon hade för brukarna när hon jobbade inom vården.
– Det känns skönt att kunna styra arbetet mer själv. Under min sjukskrivning fick jag upp ögonen för fotvård eftersom jag själv hade problem med mina fötter när jag var sjuk. När jag låg och fick hudvård väcktes en tanke inom mig att det går att jobba så här. I dag förstår jag inte varför jag inte gjorde det här tidigare.
Maria ger sig in i en bransch med hård konkurrens eftersom marknaden blivit allt större.
– Det finns många fotvårdsspecialister som är kopplade till äldreboenden. Jag vänder mig till alla åldrar och erbjuder utöver fotbehandlingar även underbensmassage. Jag hjälper också till att klippa naglar. För många äldre kan det vara ett bekymmer att göra det själv.
– Jag tror att jag kommer att behandla mycket vårtor, liktornar och nageltrång, säger hon.

Upplever du att det finns ett kundunderlag för dina tjänster?
– Det gör det faktiskt. Många i min egen ålder efterfrågar de här tjänsterna. Många har frågat mig om jag inte ska öppna en klinik snart. Jag har fått en enorm respons från gamla kollegor på gatan och även i stort från vänners vänner.

Vilka är dina bästa tips till alla som vill få fina fötter?
– Att smörja fötterna noga är nummer ett. Regelbundna fotbad och lagom mycket filning är också viktigt. Använd gärna skrubb när du tvättar fötterna. Sedan är mitt bästa tips att gå till en fotvårdsspecialist, säger Maria som arbetar med såväl välmående fötter som skadade fötter.

Vid lunchtid, strax före klockan 13, fick räddningstjänsten i Arboga rycka ut till Storgatan och hjälpa till att släcka en brand som uppstått i samband med matlagning.

Bilen var parkerad på Skeppargränd i Arboga, när den blev vandaliserad. Tilltaget upptäcktes klockan 9 på midsommardagens morgon. Någon person hade hoppat på bakluckan och sedan sparkat in bakrutan, enligt den polisanmälan som är upprättad.

Det visade sig att den 30-årige mannen förmodligen tog sig in i ett personalutrymme och där ifrån saknas det ett par mobiltelefoner.

Polis kallades till platsen och då visade han dessutom tecken på narkotikaberusning. Han är därför misstänkt för ringa narkotiamissbruk och telefonstölderna.

I motvind lutar man sig framåt eller blåser bort. Kanske finns det något ordspråk som formulerar ungefär det. I Köping stretar hur som helst den ideella organisationen Hela människan på trots bakslagen i kampen för ett härbärge åt kommunens hemlösa. Nu angriper man problemet i en ny ände.
– Tanken är att vi vill jobba med att stötta fler missbrukare i hemmet, de ska få hjälp att bo kvar hemma och på så sätt ska vi hindra att antalet hemlösa ökar, förklarar Anders Bastås på Hela människan.
Han berättar att organisationen fått okej från kommunen i dagarna och att allt är klart att startas. Arbetet samordnas med Socialtjänsten och pengar till tjänsten kommer därifrån.
– Det kostar mindre för kommunen att hjälpa de här människorna bo kvar än att skicka dem till boenden i andra kommuner, förklarar Anders.
– Teamen blir en relation, någon som hjälper till med vad brukaren behöver hjälp med. Det är olika behov för olika individer. Som att komma ihåg hyran eller beställa tid på en vårdcentral.
I dag går det nybildade teamet för första gången ut till en av Köpings behövande. Man har fått namn av socialtjänsten och förvarnat att man kommer. Carina Johansson har anställning inom projektet och är en av dem som alltid kommer att vara med vid hembesöken.
– Jag kommer aldrig ensam, utan ska ha en av volontärerna med, förklarar hon.
Anders Bastås och Carina Johansson förklarar att Hela människans team inte är någon sorts myndighet, utan en resurs som ska hjälpa missbrukare att sköta sig i sina boenden. Det kan handla om att stöta på om att lägga undan pengar till hyran och att påminna om att det inte får vara busliv i lägenheten.
Verksamheten i Hela människan vilar på mångas axlar och även om några har anställning där, så är många volontärer, alltså medmänniskor som ställer upp för svaga och utsatta. Karl-Gunnar Larsson och Sören Pettersson berättar att de bland annat arbetar med Hela människans omfattande second-handverksamhet, som för en tid sedan flyttade till Sveavägen.
– Av det som människor inte behöver skapar vi något för andra. Det känns bra, förklarar Sören.
Anders Bastås håller med och inskjuter att man gärna tar emot fler volontärer – både till second hand och till andra uppgifter.
– Det är roligt att volontärskap engagerar i dessa tider och att det antar nya former, säger Sören med adress till unge Joakim Kempe (se artikeln nedan).

Mannen var inte så pigg på det utan försökte komma undan lagens långa arm. Han bestämmer sig för att hoppa in i en taxi ochförsöka försvinna från platsen.

Men det går inget vidare utan han stoppas och får följa med till polisstationen i Köping för provtagning och förhör.

Där blåser 30-åringen 1,72 promille och är nu misstänkt för grovt rattfylleri.

Nycklarna till bilen tagna i beslag. Smitningsförsöket inträffade vid 17-tiden på måndagen.

Det var en vårvinterkväll på dans i Folkparken i Vingåker som de, båda ännu i tonåren, första gången såg varandra.
– Sen blev vi ihop mer och mer under våren, säger de.
Och paret verkar sannerligen ha hittat rätt. Så här 60 år sedan giftermålet finns fortfarande glimten kvar. Att sitta tätt i soffan i den kära husbilen är bara trevligt, menar Margot.

Jag ringer på dörren till den prydliga villan med husbilen utanför. Hon öppnar, och han kommer efter. Margot har förberett noga, med kaffe, mackor och fikabröd.
Två dagar innan vår intervju har de kommit hem från en veckolång tur med husbilen. Sedan de sålde sommarhuset på Orust för några år sedan är den deras naturnära boende under sommarhalvåret och de älskar att ta turer med den.

Bröllopet den 24 juni 1955 var enkelt.
– Och svärfars bil hade gått sönder, så du fick skruva bil innan vi gifte oss, säger Margot.
Hon hade sonen Torbjörn i magen så någon vit klänning i kyrkan var det inte tal om. Vigseln var visserligen kyrklig, men de fick vara hålla till i prästgården i Vingåker.
Per-Uno arbetade under den här tiden som rättare på ett lantbruk och Margot på bank, ända fram till sonen kom. Strax efter bröllopet gjorde Per-Uno lumpen. Det var en tuff tid för Margot, ensam hemma med två små barn, sonen Sören kom något år efter Torbjörn.

Anledningen till att de hamnade i Kolsva var att lantbrukare Bergendahl hade bränt sig hårt och behövde någon som skötte gården när han åkte till Akademiska i Uppsala på operationer.
Per-Uno värvades och familjen tänkte sig att stanna i ett par år. Men de blev kvar, barnen började i skolan och de började rota sig.
Per-Uno övergick från lantbruket mer och mer till skogsarbete och har arbetat som utbildare för Domänverket och AMU. Margot har arbetat med bokföring på Kolsva handel och Kolsva herrgård, där hon också var guide ett tag.

Paret har även varit engagerade i föreningsliv och politiskt liv, Margot som folkvald för Folkpartiet i Köpings kommun och Per-Uno som ordförande i Kolsva dragspelsklubb.
Vad har fått er att klara av att vara tillsammans så länge?
– Vi tycker lika om mycket. Och så har vi respekterat att vi har våra egna intressen. Per-Uno har jagat och jag har haft politiken och kyrkan. Vi dragspelsintresset ihop, säger Margot, som började spela dragspel i 60-årsåldern.

Paret säger att det naturligtvis har gått upp och ner i äktenskapet, ekonomin har inte alltid varit bra, och tärt en aning, framför allt när barnen var små.
På senare år har de också utsatts för prövningar. Sedan 2007 har Margot drabbats av både stroke och blödande magsår. Hon tar dock sjukdomarna med tillförsikt.

Hur har Margots sjukdom varit för dig Per-Uno?
– Svårt såklart. Det är ju oron som kommer, säger han.
– Ja, han vaktar på mig när jag sitter och löser korsord på nätterna, säger Margot.

Kvinnan som bor på Hagbergs äldreboende vaknade mitt i natten av att någon tog runt halsen på henne.
– Hon hörde personen säga att det var svårt att öppna och svarade att det bara var att dra det över huvudet, berättar kvinnans dotter.
Dottern förklarar att mamman har ett trygghetslarm hängande runt halsen så att hon lätt kan larma personalen om hon ramlat eller liknande. Kvinnan trodde då att det var personalen som kom för att ta av henne larmet, därför reagerade hon inte.
– Hon har berättat att det var helt mörkt, vilket det inte är så många timmar på dygnet nu, säger dottern.
Morgonen därefter, när dottern hälsade på modern, upptäckte de att halsbandet var borta. De gjorde då en polisanmälan omgående.

Madelene Lundqvist som är enhetschef på äldreboendet tycker att händelsen är olustig.
– Det är självklart en väldigt obehaglig situation. Händelsen är polisanmäld och under utredning så nu väntar vi och ser vad som händer, säger Madelene Lundqvist.

Kvinnans dotter berättar att både mamman och hon själv är skärrade.
– Vi mår dåligt, jag är frustrerad, ledsen och arg över att detta har hänt. Men jag vill inte att de äldre ska behöva tänka på vilka smycken de har på sig eller inte. De ska få göra precis som de vill.
Dottern vill varna boende och anhöriga för att sådan saker kan hända. 
Kvinnan och dottern ahr fått stöd från personalen som också skärrade och har tagit händelsen på största allvar.

Man vill inte spekulera i hur någon kan ha tagit sig in.

Madelene Lundqvist förklarar att de alltid ska polisanmäla när liknande saker händer.
– Även jag har varit i kontakt med polisen efter händelsen, berättar hon.

89-åringen har bott på boendet i drygt en månad och dottern förklarar att mamman inte har begärt att få flytta.
– Nej, det är inte aktuellt, nu kan hon sova på nätterna.
Kvinnan hade innan flytten bott själv men haft hjälp av hemtjänsten.
Dottern förklarar vidare att trots att mammans ålder finns det ingen anledning att misstro vad hon sagt.
– Hon är en person som aldrig klagar eller ställer till med liv, något liknande har aldrig hänt henne.
Halsbandet var en guldlänk som kvinnan fått för över 30 år sedan, av sin man.

Polisen larmades till ett lägenhetsbråk på Bergslagsvägen vid klockan två under måndagsnatten. Väl där visade det sig att det inte var ett bråk, men däremot misstänks kvinnan och mannen i lägenheten ha varit narkotikapåverkade.
Personerna, födda på 90- respektive 80-talet, förhördes och fick genomgå provtagning på plats. I väntan på att provet analyseras är de misstänkta för ringa narkotikabrott.

Karin Andersson och maken delar på två rum som ligger intill varandra, och har det ena som vardagsrum.
– Men vi måste gå ut i gången för att gå emellan dem, säger hon.
Hon fortsätter:
– Man vill vara ihop så länge det går. Jag har varit gift med min make i 73 år.
Processen för att bygga ut och bygga om Södergården är igång, och Karin Andersson har ett tydligt önskemål.
– Om de ska bygga ut tycker jag att de ska bygga för gifta par. Folk blir ganska gamla nu och man vill vara ihop, säger hon, som själv fyller 95 nästa vecka.
Annars tycker Karin att Södergården fungerar bra.
Bordsgrannen Yvonne Rosander håller med.
– Personalen är underbar. Det är bara ett fel – de skämmer bort oss, säger hon och skrattar lite.
– Och det är fritt fram att hälsa på. Man behöver inte bestämma någon tid, utan kan komma när som helst.
Lilian Eriksson var under sitt yrkesliv undersköterska och föreståndare på äldreboendet Tallåsgården.
Sedan i våras bor hon i ett av rummen på Södergården.
Hon har ett bord vid ena väggen, en byrå med tv:n på vid andra väggen. En fin gammaldags byrå fick precis plats mellan garderoben och medicinskåpet.
– Det ska vara stora, ljusa rum, inte för små. Det här är lite för litet, säger hon och ser sig om när utbyggnaden kommer på tal.
– Man ska kunna ha lite mer av sitt eget. Man behöver lite svängrum även som äldre, fortsätter hon.
Tillräckligt med personal är viktigt också, tycker hon, och ger personalen på avdelningen Ängen gott betyg.
Personalen på Ängen hoppas få vara med och tycka till innan planerna på att bygga ut och bygga om är slutgiltiga, för det är mycket som behöver förbättras.
– Någon personal från golvet borde få vara med, säger undersköterskan Susanne Pettersson och de andra håller med.
Lyftanordningar i alla rum och annat golv i stället för dagens betonggolv som sliter på personalens knän och höfter, är viktiga synpunter.
Bättre matsalar och samlingsrum för pensionärerna önskas också.
– Samlingsrummet vi har blir trångt och alla måste passera där, säger arbetsledaren Dzenita Hebib.
De ser också behov av förråd för både äldreboendets verksamhet och för pensionärerna. Skjutdörrar till badrummen så att inte dörrarna är i vägen och vägghängda toastolar så att det går enkelt att svepa av golven.
– Det är vi som jobbar som vet vad som fungerar, så de inte gör samma misstag igen när de bygger, säger undersköterskan Pia Johansson.

Johan Stenvi vid länskriminalen i Västmanland säger att det är olika sorters personer som köper stöldgods. Det går inte att göra någon generalisering.
– Min uppfattning är att det finns en liten klick som i stort sett lever på häleri, men att majoriteten av de som köper stöldgods är helt ovetande.
Han fortsätter.
– Det händer att folk kontaktar polisen när man köpt stulna saker. Då är det sällan frågan om brott.

Att köpa en vara som är stulen kallas för häleri. De senaste åren har polisen i länet tagit emot cirka 120 hälerianmälningar årligen enligt statistik från Brå. Förra året blev det 112, varav två från Arboga, en från Kungsör och 13 från Köping.
Under våren inträffade flera inbrott i Köpingstrakten. Tjuvarna riktade främst in sig på pengar, guld och smycken. Enligt Johan Stenvi är dessa kategorier bland de vanligaste i hälerisammanhang. Vilket inte är så konstigt – att sälja guld går snabbt och enkelt.
– Det går att skicka med brev till guldföretag, och så finns det ju pantbanker, säger Stenvi.
Men det har polisen god koll på tillägger han.
– Vi jobbar aktivt och har regelbunden kontakt med inlämningsställena. Vi går helt enkelt igenom vad som lämnats in. Flera gånger har vi kunnat bakspåra brott på det sättet.

Hur jobbar ni generellt mot häleri?
– Vi jobbar lite olika i länet. Förutom godsspaningsgruppens arbete får vi ju ofta in tips till polisen som vi följer upp. Sen har vi ju även möjlighet till provokativa åtgärder, som att göra testköp.

Påträffat stöldgods ska enligt lag återgå till den ursprunglige ägaren. Den som blir påfunnen med stöldgods blir av med det utan rätt till ersättning. Innan år 2003 var det dock inte så. Då kunde man hävda att man handlat i ”god tro” och få behålla stöldgodset.
Stenvi tycker att lagändringen haft en positiv effekt.
– Det har gjort det lättare för oss att kunna lämna tillbaka godset till rätta ägarna.
Har folk blivit mer försiktiga när de handlar begagnat?
– Kanske att de blivit lite mer återhållsamma. Det är ju ingen nackdel att det sprids att man inte kan göra godtrosförvärv.

Men huruvida lagändringen har fått häleribrotten att minska kan Stenvi inte svara på. Brottskategorin har många nyanser.
– Statistiken styrs mycket av våra insatser. Om man exempelvis inte kan binda en misstänkt till ett stöldtillfälle, men personen samtidigt har stöldgodset på sig, blir det ofta frågan om ett häleribrott i stället. Därför är det svårt att dra de slutsatserna.

Två personer spanar på hela länet

Christer Backman och Lars Hamrin är polisens experter vad gäller att spåra stöldgods som säljs vidare. Tillsammans utgör de länets godsspaningsgrupp.
De har mycket att hålla reda på. Bland annat ska varje kvitto från pantbanker eller guldhandlare kontrolleras. Speciellt letar man efter guld och smycken.
 – Vi jämför kvittona med de anmälningar vi fått in, exempelvis vid inbrott. Vad gäller smycken är det lättast att binda dem till brottet om det finns gravyr, säger Christer och fortsätter.
 – Genom gravyr kan vi till och med bakspåra brott. Det har hänt att vi hittat vigselringar tillhörande män och kvinnor på äldreboenden, där det inte har gjorts någon anmälan.

Christer och Lars arbetar också mot internet. Det är här de flesta affärerna med stöldgods genomförs, på olika köp- och säljsidor. Godsspaningsgruppen jobbar med att försöka se mönster, som exempelvis vid försäljning av cyklar.
– Stulna cyklar läggs ut en åt gången, men det är ofta samma personer som säljer. Ser vi något misstänkt hör vi av oss till hemsidan och ber om personuppgifter på säljaren, säger Christer.

Hur ser en typisk annons för en stulen cykel ut?
 – Så gott som alltid handlar det om en nyare damcykel som en kille säljer. Killen har i sin tur en krystad förklaring till varför han inte vill ha kvar cykeln. Och sen står det alltid att cykeln har ett lås med två nycklar. Men det är inte ett tecken på att annonsen är schysst, tvärtom; Det tyder på att originallåset är klippt och att tjuven köpt ett nytt. Ibland står det även att det finns kvitto, men det är ofta tillverkat hemma på datorn. Så det är mycket man ska se upp med.

Polisens godsspaningsgrupp startades 2011. Innan dess hade arbetet med godsspan legat nere i flera år sedan de förra poliserna gått i pension. Christer och Lars är överens om att behovet av deras arbete är stort.

Hur märker ni det?
 – Med tanke på hur många träffar vi gör mot sånt som är anmält stulet. De flesta poliser kan se anmälningar i våra systemregister, men alla har kanske inte tid eller som vana att göra det. Men det har vi. Det här är det bästa jag har gjort under min karriär som polis, säger Christer.
 Har ni blivit experter på ert område?
 – Så är det ju. Vi har hittat egna sökvägar och så där, säger Lars.
 

Ändå hade de båda godsspanarna gärna sett fler på avdelningen. I dag är resurserna för små – för små för både de drabbades och polisens bästa.
 – Vi har inte tid och möjlighet att ta tag i alla områden. Folk hittar sina stulna cyklar på stan och ringer till polisen, men det händer ingenting. Det är frustrerande både för de drabbade och för oss. Man förstår att folk klagar på polisen ibland, säger Christer.

Den 4 januari förra året hörde en granne till den 60-årige mannen oväsen i trapphuset på Nyckelbergsvägen. Genom ett titthål såg grannen hur 60-åringen bankade med ett avlångt träföremål. Han skrek och härjade i trapphuset i cirka två timmar. När polisen kom till platsen tystnade mannen och gick in till sin bostad. I lägenhetshuset hittade polisen ett kulgevär, utan plugg, som stod lutad mot en vägg högst upp i trapphuset. Den dömda mannen ägde inte vapnet och saknade vapenlicens för det. I förhör hävdar han att han inte minns något eftersom han var så berusad av alkohol och tabletter. I dag dömdes han för vapenbrott och tvingas nu betala dagsböter på 6000 kronor samt advokatens kostander. 

Räddningstjänsten fick in larmet vid 01.20-tiden på natten mot onsdagen. En stund senare ringde polisen till familjen och berättade att deras husvagn brunnit ner.

Polisen misstänker att branden var anlagd. 

- Det känns för jäkligt, säger Kjell Malmström.

- Den var färdig för att åka iväg. Besiktad och klar. Vi skulle till Västerås på Power Meet med den nästa vecka. Det skiter sig ju. Sedan skulle vi till Rättvik om ett par veckor och sedan hade vi tänkt göra lite kortare turer under sommaren.

Husvagnen stod på parkeringen vid Östanåsgatan, nedanför Folkets Park.

- Det vore väldigt skönt om det är någon som har sett något och kan rapportera till polisen, säger Kjell Malmström.

Bygget för Köpings nya ambulansstation vid Majaskeka, vid avfartsvägen mot Arboga från väg 250, börjar idag med ett första spadtag som inviger starten.

– Det känns helt fantastisk, det här blir ett enormt lyft för ambulanssjukvården, säger Jani Sundqvist, chef över ambulanssjukvården i Köping.

– Det är jättekul att det är igång, det här är ju en satsning för hela länet för att invånarna ska känna sig trygga och säkra, säger Andreas Porswald, landstingsråd (MP).
Det ska bli en 1200 kvadratmeter stor byggnad med egen elförsörjning och plats för cirka 50 medarbetare. Byggnaden kommer att ha en stark miljöprofil med bland annart värmepump och solceller. Investeringskostnaden för den nya stationen beräknas närmare 40 miljoner kronor.

Beslutet att bygga vid Majaskeka har föregåtts av noggranna förstudier där bland annat inställelsetider, säkerhetszoner beträffande omgivande industrier samt utfartsvägar vägts in.

Under två perioder de kommande veckorna kommer trafiken på E 18 mellan trafikplats Västjädra och Skälbymotet, samt Västerleden Skälbymotet-Hackstarondellen att stängas av några korta stunder mitt på dagen.
Det är sprängningsarbeten som av säkerhetsskäl stänger trafiken i båda riktningarna.
Under perioderna 23–25 juni samt 29 juli–2 juli (alltså vardagar utom fredagar) kommer trafiken att stängas av vid maximalt tre korta tillfällen per dag, någon gång mellan klockan 11 och 13. Trafiken kommer att släppas på mellan stoppen.
Trafikverkets entreprenör Skanska hoppas kunna klara av sprängningsarbetet med endast en sprängning per dag, men man har tillstånd till tre om det behövs.
Detta för att kunna möjliggöra sprängningsarbeten vid E18.
Köer kan alltså uppstå med kort varsel på såväl E 18 som Västerleden med kort varsel.

Strax efter klockan nio i morse gick ett larm om inbrott i en villa utanför Kungsör. På plats inne i huset kunde det konstateras att en ännu okänd gärningsman tagit sig in i huset via ett fönster.

Åtminstone ett guldföremål rapporteras tillgripet.

Polisen kommer nu att genomföra en brottsplatsundersökning.

Villan ligger i Kungsörs utkant, söder om Tumbokorset.

Vet du mer? Har du bilder? Kontakta oss visa SMS/MMS 72021! Börja meddelandet med BBLAT följt av ett mellanslag.