Mycket av det som stjäls vid inbrott säljs vidare. Här är polisens arbetssätt för att försöka motverka detta.
Johan Stenvi vid länskriminalen i Västmanland säger att det är olika sorters personer som köper stöldgods. Det går inte att göra någon generalisering.
– Min uppfattning är att det finns en liten klick som i stort sett lever på häleri, men att majoriteten av de som köper stöldgods är helt ovetande.
Han fortsätter.
– Det händer att folk kontaktar polisen när man köpt stulna saker. Då är det sällan frågan om brott.
Att köpa en vara som är stulen kallas för häleri. De senaste åren har polisen i länet tagit emot cirka 120 hälerianmälningar årligen enligt statistik från Brå. Förra året blev det 112, varav två från Arboga, en från Kungsör och 13 från Köping.
Under våren inträffade flera inbrott i Köpingstrakten. Tjuvarna riktade främst in sig på pengar, guld och smycken. Enligt Johan Stenvi är dessa kategorier bland de vanligaste i hälerisammanhang. Vilket inte är så konstigt – att sälja guld går snabbt och enkelt.
– Det går att skicka med brev till guldföretag, och så finns det ju pantbanker, säger Stenvi.
Men det har polisen god koll på tillägger han.
– Vi jobbar aktivt och har regelbunden kontakt med inlämningsställena. Vi går helt enkelt igenom vad som lämnats in. Flera gånger har vi kunnat bakspåra brott på det sättet.
Hur jobbar ni generellt mot häleri?
– Vi jobbar lite olika i länet. Förutom godsspaningsgruppens arbete får vi ju ofta in tips till polisen som vi följer upp. Sen har vi ju även möjlighet till provokativa åtgärder, som att göra testköp.
Påträffat stöldgods ska enligt lag återgå till den ursprunglige ägaren. Den som blir påfunnen med stöldgods blir av med det utan rätt till ersättning. Innan år 2003 var det dock inte så. Då kunde man hävda att man handlat i ”god tro” och få behålla stöldgodset.
Stenvi tycker att lagändringen haft en positiv effekt.
– Det har gjort det lättare för oss att kunna lämna tillbaka godset till rätta ägarna.
Har folk blivit mer försiktiga när de handlar begagnat?
– Kanske att de blivit lite mer återhållsamma. Det är ju ingen nackdel att det sprids att man inte kan göra godtrosförvärv.
Men huruvida lagändringen har fått häleribrotten att minska kan Stenvi inte svara på. Brottskategorin har många nyanser.
– Statistiken styrs mycket av våra insatser. Om man exempelvis inte kan binda en misstänkt till ett stöldtillfälle, men personen samtidigt har stöldgodset på sig, blir det ofta frågan om ett häleribrott i stället. Därför är det svårt att dra de slutsatserna.
Två personer spanar på hela länet
Christer Backman och Lars Hamrin är polisens experter vad gäller att spåra stöldgods som säljs vidare. Tillsammans utgör de länets godsspaningsgrupp.
De har mycket att hålla reda på. Bland annat ska varje kvitto från pantbanker eller guldhandlare kontrolleras. Speciellt letar man efter guld och smycken.
– Vi jämför kvittona med de anmälningar vi fått in, exempelvis vid inbrott. Vad gäller smycken är det lättast att binda dem till brottet om det finns gravyr, säger Christer och fortsätter.
– Genom gravyr kan vi till och med bakspåra brott. Det har hänt att vi hittat vigselringar tillhörande män och kvinnor på äldreboenden, där det inte har gjorts någon anmälan.
Christer och Lars arbetar också mot internet. Det är här de flesta affärerna med stöldgods genomförs, på olika köp- och säljsidor. Godsspaningsgruppen jobbar med att försöka se mönster, som exempelvis vid försäljning av cyklar.
– Stulna cyklar läggs ut en åt gången, men det är ofta samma personer som säljer. Ser vi något misstänkt hör vi av oss till hemsidan och ber om personuppgifter på säljaren, säger Christer.
Hur ser en typisk annons för en stulen cykel ut?
– Så gott som alltid handlar det om en nyare damcykel som en kille säljer. Killen har i sin tur en krystad förklaring till varför han inte vill ha kvar cykeln. Och sen står det alltid att cykeln har ett lås med två nycklar. Men det är inte ett tecken på att annonsen är schysst, tvärtom; Det tyder på att originallåset är klippt och att tjuven köpt ett nytt. Ibland står det även att det finns kvitto, men det är ofta tillverkat hemma på datorn. Så det är mycket man ska se upp med.
Polisens godsspaningsgrupp startades 2011. Innan dess hade arbetet med godsspan legat nere i flera år sedan de förra poliserna gått i pension. Christer och Lars är överens om att behovet av deras arbete är stort.
Hur märker ni det?
– Med tanke på hur många träffar vi gör mot sånt som är anmält stulet. De flesta poliser kan se anmälningar i våra systemregister, men alla har kanske inte tid eller som vana att göra det. Men det har vi. Det här är det bästa jag har gjort under min karriär som polis, säger Christer.
Har ni blivit experter på ert område?
– Så är det ju. Vi har hittat egna sökvägar och så där, säger Lars.
Ändå hade de båda godsspanarna gärna sett fler på avdelningen. I dag är resurserna för små – för små för både de drabbades och polisens bästa.
– Vi har inte tid och möjlighet att ta tag i alla områden. Folk hittar sina stulna cyklar på stan och ringer till polisen, men det händer ingenting. Det är frustrerande både för de drabbade och för oss. Man förstår att folk klagar på polisen ibland, säger Christer.